Inte bästa uppladdning |
Uppladdningen inför Göteborgsvarvet hade varit lite sporadisk, distanspassen i all ära men saknade tempo. En vecka före varvet så var det ett vitt landskap i Jämtland vilket gjorde det tuffare. Målet med Varvet var en uppstart på säsongen, känna av formen och få testa tävlingstempot igen. Väl i Göteborg så var det varmt, men en gråmulen förmiddag. Egentligen perfekta förhållanden för att springa ett halvmaraton. Vid start för mig i grupp 18 så ändrades detta, molnen började försvinna och det blev allt mer soligt. Älskar sol så detta är bara positivt, Göteborgsvarvet är för mig en solig tillställning. |
Känns bra vid start |
Startgrupp 18 kommer fram till startlinjen, tiden räknas ner och startskottet går. Men allt går lugnt och stilla och jag får en perfekt yta att inleda loppet i önskat tempo. Första 5km går fantastiskt bra, mycket publik redan i Slottsskogen och vidare mot Älvsborgsbron. Jag är stark uppför så Älvsborgsbron är inga problem, behåller min kilometertid och får ny kraft och fart ner mot Hisingen. Det är skön stämning, alla orkestrar ut efter banan levererar. Hisingen har verkligen blivit en höjdpunkt efter banan, mycket folk och party. Det gör att det blir kul som löpare när publiken lever upp. Så närmar jag mig nästa bro, Götaälvbron strax efter 10km… Första 10km gick på behagliga 52 minuter, så jag har absolut inte tagit ut mig. Det känns bra i kroppen och får ett bra svar, än så länge. Så börjar stigning upp på Götaälvbron, här blev det trångt och jag kom inte förbi vilket blev att den första promenaden var ett faktum. Efter detta så svarade inte benen igen, stel löpning växlade med allt för långa promenader hela Avenyn och Vasagatan. Det var svårt att njuta när jag visste att jag kunde bättre, borde inte ta slut på det här sättet. Nu började även klockan Visa att det kunde bli en tid över 2 timmar. Aldrig i livet att jag går i mål med en tid över två timmar. Med tre kilometer kvar och sista vätskekontrollen på Vasagatan så tog huvudet över. Det var ingen lätt löpning men jag, gick inte mer. |
Målgången |
Kom in på Slottskogsvallen och fick studs lite på det mjuka underlaget. Jag kom i mål på mitt första Göteborgsvarv på 11 år. Tiden blev 1.58 vilket är min absolut sämsta tid på mina 18 halvmaratonlopp. Efter jag fått min medalj så satte mig i gräset och njöt av värmen. Funderade på vad det var som gick så fel, svaret skulle jag inte få där i solen. Inte heller skulle något svar dyka på promenaden in mot Centralstationen, inga problem med kroppen efter att ha sprungit 21km. Svaret skulle dyka upp först på söndag morgon, vaknade med feber och kallsvettig. Hostade jag så var det som kroppen skulle ge med sig från insidan. Detta höll i sig och inte förrän onsdag morgon var symtomen borta och det kändes bra igen. Troligtvis så har jag haft något skumt i kroppen redan under loppet på lördagen. Tömde kroppen på allt i och med tävlingen och förkylningen kunde ta över kontrollen med full kraft. Lördagskvällens besvikelse över ett uselt lopp blev på söndagen en bekräftelse på mer ett varför. Tack Göteborgsvarvet för 2019, alla delar av kroppen ville inte vara med denna gång så nu satsar jag vidare så ses vi igen 2020. |